Torsdag- sista dagen på första skolveckan, här jobbar man söndag till torsdag. Jag är på skolans expedition och här utanför sitter grupper av deltagare överallt och bearbetar studiedagen vi var på igår.
Vi var på Saddam Husseins säkerhetsfängelse mitt inne i Sulaymaniyah. 
Det är en nu ett museum med fruktansvärda bilder och spår från Saddamtiden . Så gott som alla här har någon man känner som satt fängslad och det är en stark upplevelse att besöka platsen.
ASO folkhögskola är faktiskt igång på riktigt nu! Efter fem års jobbande och förhandlingar med regeringen här har vi lyckats starta en skola som betalas av den kurdiska regeringen men där vi i föreningen Tornseglarna har hela ansvaret för det pedagogiska innehållet. En skola där alla kan gå gratis. Katarina, Arsalan och jag är så trötta men så nöjda och så stolta just nu.
Nu ska vi bara några varv till i den kurdiska byråkratin (den är inte att leka med) så har vi kanske en generator till skolan som kan förse oss med el vid strömavbrotten som kommer tätt på varandra. Just nu är datorer, kopieringsmaskin, belysning mm rätt ofta ur funktion.
På söndag är det dags för högtidlig invigning och senare idag ska vi städa och dekorera skolan tillsammans. Det är mycket ståhej kring öppnandet av den första folkhögskolan i Kurdistan! Förutom svenske konsuln kommer en hel del högt uppsatta personer, bl a ministrar att vara med på invigningen. Det blir mycket mediebevakning och ett stort säkerhetspådrag.
Senare samma kväll… jag sitter på takterrassen i den underbart ljumma kvällen och hör böneutroparen långt där nere i stan. Jag är så glad över att vara här och vill inte lämna terrassen där Katarina och jag sover under stjärnorna på natten ända tills vi väcks av Imamens böneutrop, somnar om för att en stund senare väckas igen, nu av kvarterets tuppar.
Ha det bra allihop! Jag tänker på er.
/Pia
