Resan till Kurdistan är kommen. Vi ska samlas på Arlanda flygplats för att checka in tillsammans.
Pia, Miwan och Elias träffas tillsammans på perrongen för Arlanda express för att på så vis ta sig till flygplatsen och samtidigt så var Aras och Madeleine lite närmare Arlanda än oss och Soza likaså. Så de behövde inte ta sig dit på samma sätt.
När vi ses så saknas en person.
Lahib!
Men inte blir det något större panik för det, han kommer nog – snart.
Vi får höra genom telefon att, oj oj oj – det har skett en bilolycka så de kommer för sent – men som genom ett trollslag så kommer Lahib med sin lillebror som gråter vid avskedet när vi står och checkar in vårat bagage, och eftersom att han är i vårt sällskap och att Aras är len med orden så kan han givetvis så komma förbi alla andra som köar.
Men, det spelade i slutändan inte större roll om nu någon hade varit försenad, för flyget är också försenat, inte ovanligt, så det är givetvis ingenting man ska planera för.
Efter väntan så får vi boarda flighten och så börjar resan mot Kurdistan.
Väl framme så välkomnas vi väldigt varmt av Aso eleverna som står och väntar på oss! Försening till trots.